Ödlor som inspiration

Det som fick mig att fastna för polymer clay var en ödla, skapad i polymer clay, som jag såg på flygplatsen i Denver för några år sedan. Den var som ett knytnävsslag. För mig som konstnärligt intresserad och dessutom utövande öppnades en helt ny värld för mig när jag plötsligt förstod vad man kunde skapa med hjälp av polymer clay.

Idag var jag på ön Comino utanför Malta tillsammans med polymer clay-konstnären Aniko Kolesnikova, Hon gör omslag till journals, ofta med drakar som mönster och därför är hon mycket intresserad av ödlor. Och sådana såg vi många av under våra promenader på stigarna runt ön. Och mycket möda lade vi ner på att fotografera sådana. När vi människor kommer nära dem har de ju två huvudsakliga flyktmekanismer; att snabbt springa och gömma sig eller att stanna kvar blick stilla. Om vi närmade oss dem mycket försiktigt hände det att de stannade kvar, och då kunde vi fotografera dem.

Vi hade också många djupa samtal kring varifrån och hur man hämtar sin kreativitet och inspiration, om att på ett vänligt och trevligt sätt säga nej till kunder som ber om artwork som inte passar in i ens konstnärliga uttryck hur man jobbar med olika texturer, caning mm. För att inte tala om andra näraliggande ämnen som religion, guds betydelse för skapande, om det är etiskt försvarbart att äta kött eller inte. Och mycket mer.