Mycket av det som skapas i polymer clay ser ut att vara av naturmaterial. Och det känns verkligen som om det är ett naturmaterial man arbetar med. Leran fungerar som naturmaterial och kombineras mycket lätt med exempelvis sten, textilier och trä. Man kan använda exempelvis växtdelar för att göra avtryck och mönster.
Men den här leran är inte naturmaterial. Den är kemiskt sett en plastisol eller plastigel.
Använder man istället termer som kreativitet och konsthantverk blir det enklare att förstå varför man känslomässigt hellre placerar polymerlera bland naturmaterialen. Man använder den nämligen på samma sätt som naturmaterial, den lockar fram kreativiteten på samma sätt. Eller kanske ännu mer – jag skulle vilja säga att utmaningen med de flesta andra material är att de har ganska stora begränsningar, något som polymerleran inte har. De möjligheter som finns för skapande med detta material är så gott som gränslösa. Det finns så oerhört många olika möjligheter och utmaningar.
Jag gör ofta hästkulpturer av leran, men det kan även bli stenar, tavlor och smycken. Här bredvid finns ett exempel på ett halsband – och visst ger det intryck av att vara av naturmaterial?
Lämna ett svar