Ibland får jag frågan vad det är för skillnad mellan en konstnär eller en konsthanverkare eller en pysslare. Egentligen skulle jag vilja svara ”Ingen alls” för alla dessa gillar ju att utforska och att skapa. Möjligen skulle skillnaden kunna ligga i att som konstnär gör jag bara en enda av varje skulptur eller tavla där var och en är helt unik. Det är aldrig någon form av serietillverkning. Men å andra sidan så finns det ju gott om konsthantverkare och pysslare som bara gör en enda av varje sak de producerar också…
Möjligen skulle skillnaden kunna vara att konstnären utmanar sig själv lite mer i sin strävan att utvecklas så mycket som möjligt. Som konstnär provar jag ständigt nya metoder och möjligheter, söker oupphörligt efter inspiration på olika ställen och försöker alltid att flytta gränserna. Det är mycket sällan som jag känner mig säker på att lyckas med det som jag tar mig för.
Den här gången vill jag göra en betydligt större häst än vad jag någonsin gjort tidigare. Alltså är det bara huvudet och hovarna som är skapade i polymerlera. För resten av kroppen har jag byggt en stomme av ståltråd, kycklingnät och aluminiumfolie. Nu ska jag använda skulpturlim för att klä själva kroppen i tyg.
Utmaningarna här är flera. Dels är det de ”vanliga konstnärliga utmaningarna” kring proportioner, form, uttryck med mera. Men här tillkommer en hel del tekniska utmaningar i och med att jag inte jobbat med just den här kombinationen av mateial tidigare. Hur får jag den att hålla balansen – särskilt som huvudet blir tyngre än bakdelen? Hur får jag benen tillräckligt starka för att hålla upp kroppen? Hur får jag benen att ”hålla ihop” så att de inte glider isär från varandra på grund av tyngden? Var ska jag sätta gränserna för ögat mellan tyg och lera? Och mhuvud och oånga, många fler frågor.
Hittills har jag gjort huvud och hovar och satt dit på kroppen. Jag har också börjat klä benen i tyg. Nu måste jag vänta tills i morgon så att de har stelnat innan jag vågar mig på att fortsätta.
Håll tummarna!
Lämna ett svar