Den stora frågan idag är hur en sjöhäst ser ut. Egentligen.
Först byggde jag som vanligt ihop ett skelett av ståltråd. Fast den här gången fick hästen inga bakben, jag lät ryggraden fortsätta i en svag kurva ner mot marken. Och så klädde jag på med lera. Den övre bilden visar hur det hela började.
Den första ansatsen ser av naturliga skäl inte så färdig ut, men jag kunde se att hästen hade fått de proportioner som jag ville ge den. Så var det bara att börja forma och skulptera så att den fick en harmonisk form. Jag upptäckte att jag hade gjort för lång stjärt, så jag fick korta den lite. Och så böjde jag ner hästens huvud lite så ser den snällare ut och hela skulpturen blir rundare och mer tilltalande i formen.
Den undre bilden visar hur den ser ut just nu.
Det är många som upplever att det är svårt både att skissa och skulptera, men för mig är det den ”enkla” delen av arbetet. Eftersom jag har jobbat med bilder och former sedan så länge jag kan minnas är dimensioner och mått sådant som liksom sitter i fingrarna.
Det är det som kommer nu som är den för mig stora utmaningen: Att inte bara få färgerna i mönstren att harmoniera med varandra, de ska också harmoniera med det uttryck som en sjöhäst har, kombinerat med det uttryck som en riktig häst har. Egentligen har ju ingen sett det tidigare, så det finns inget rätt eller fel. Samtidigt gäller det att noga tänka sig för, det kan nämligen bli hur fel som helst…
Det finns också en annan dimension i att göra mönster. Det kräver planering, eftertanke och mycket kunnande i hur leran fungerar i olika sammanhang. Arbetet med mönstren tar många, många timmar, så trots att jag har världens roligaste ordinarie jobb (kommunikationsansvarig på Mjärdevi Science Park) skulle jag gärna vara ledig i morgon och ägna hela dagen åt den här hästen eftersom jag är så otroligt nyfiken på hur det kommer att bli.
Men både ni som läser den här bloggen och jag kommer att få vänta åtminstone några dagar innan vi får se resultatet.
Lämna ett svar