Jag är medlem i Paard Verzamelt Collective som är ett samarbetsnav för hästkonstnärer. Här kan vi visa upp våra arbeten, samarbeta inom projekt och utvecklas inom våra respektive konstformer.
En gång i månaden får vi en utmaning som handlar om att skapa ett konstverk inom vissa specifika gränser. Mars månads tema var ”Reverie” som ungefär betyder dagdröm på svenska. Till detta fick vi också en specifik palett som omfattade ett antal mjuka grå färger från ”nästanvitt” till ”nästansvart” samt en mild grön och en svagt orange färg.
Jag började naturligtvis med att fundera. På ateljébordet hade jag redan placerat en sten som skulle bli kroppen till en kommande skulptur av en liggande häst, och jag hade också monterat en riktigt stabil ståltråd som armatur. Det här passade bra som utgångspunkt.
Att dagdrömma om dagdrömmar
Jag började arbetet med med att dagdrömma om en häst som låg ner och dagdrömde. Vad skulle den dagdrömma om? Jag ville gärna att det skulle handla om fred, för det är något som många som längtar efter just nu. Fred kan symboliseras av en fredsduva – och därmed tänkte jag mig en fredsduva som har landat på hästens rygg.
Den erbjudna färgpaletten gav också möjlighet att låta skulpturen berätta en historia. Jag valde att skapa canes – mönsterstavar – som var ljusa och grå nära hästens framdel, men som sedan övergick till de varma gröna och orange färgerna i närheten av duvan. Även hästens man och svans skulle ha dessa färger. Och solrosorna! Jag tänkte mig grå solrosor i den kalla delen av hästen och orange solrosor i den del av hästen där fredsduvan hade landat.
Nu var det ”bara” att sätta igång. Jag började med att blanda till de angivna nyanserna i polymerleran, och därefter började jag forma själva hästens kropp med aluminiumfolie runt basen av sten och ståltråd. När jag var nöjd med formen klädde jag den med ett tunt lager av polymerlera. Det här underliggande lagret kan ha vilken färg som helst eftersom det senare kommer att täckas med canes/mönsterstavar. Ofta återanvänder jag så kallade ”skräplera”, det vill säga lera som blivit över från tidigare projekt. På så sätt slänger jag aldrig någon lera.
Jag gjorde också några Skinner blends, det vill säga toningar – i leran som jag sedan använde till hästens ben och ansikte.
I den här någon minut långa filmen kan du följa den många dagar långa processen när jag skapade skulpturen Daydream.
Lämna ett svar