Just hemkommen efter i kväll i de riktiga hästarnas värld – en kväll med mycket öppnor och slutor – tittar jag lite närmare på den senaste blå hästen. Det är mycket vanligt att jag är skarpt kritisk till mina verk medan jag håller på med dem. Jag är missnöjd med både det ena och det andra. Men nu – nu tycker jag faktiskt att den är riktigt skaplig. Även om den har (som alla saker som jag gör) lärt mig mycket och gett mig många idéer till hur man kan utveckla en blå häst på olika sätt så är jag nöjd. Den blev inte som jag trodde eller avsåg att den skulle bli. Som vanligt blev den något annat – och det var faktiskt inte så tokigt. Faktiskt inte tokigt alls.
Istället för att bli en ganska passiv ”delft-häst” blev den mycket mer temperamentsfull. Den ser faktiskt rent folkloristisk ut, liksom mytisk/magisk med sin långa man och svans. En sådan häst som näcken skulle kunna ha…
Lämna ett svar