Vanligen har jag jobbat med mörka mönster, med svart eller brun bas, och det är slående hur annorlunda det blir när man som på den här hästen istället har arbetat mot en vit bas. Trots att det egentligen bör vara samma moment och tekniker som jag vid det här laget ”kan” blir det ovant och känns trevande.
Jag känner mig inte riktigt nöjd med den här hästen, jag tycker inte att jag fått till mönster som samspelar på ”rätt” sätt med varandra. Jag tycker också att de blå färgerna är för klara, nästa häst kommer jag att arbeta med både mörkare och mer brutna blå färger. Jag kommer också att göra mönstren mer intrikata, med fler tunna linjer och utmaningen är att få mönstren att samspela med de omgivande färgerna som ibland är blått och ibland vitt.
Kanske ska jag prova att hoppa över toningarna på ben och huvud och arbeta med mönster på en helt vit häst.
Nåväl, vi får se. Just nu är hästen på bränning och i morgon ska jag sandpappra och polera den. Kanske mår den bäst av att inte få ytterligare toning i blått på sig, men jag ska prova ändå så att får reda på hur resultatet blir. Det händer ju alltsomoftast att metoder jag bara provar utan att riktigt tro på visar sig vara de allra bästa!
I nästa blogginlägg får vi se hur det blev!
Lämna ett svar