Nu är han färdig, den brinnande Pegasus.
Som vanligt känns det konstigt när jag är färdig med en häst. Medan jag skapar är jag ett med hästen, under den tid som jag inte arbetar med den håller jag nästan hela tiden på och tänker på den, funderar över olika typer av lösningar på hur jag ska få fram just de uttryck som jag söker efter, vilka färger jag ska använda, vilka tekniker, vilka verktyg, vad jag vill att den ska gestalta.
Och så står den plötsligt där – och jag känner mig förundrad. Även om jag vet att det är jag som skapat så känns det som om hästen har kommit helt plötsligt, som en gåva. Jag kan titta på den och förundras. Har verkligen JAG gjort det här? Hur lyckades jag med detta?
Om du är intresserad av Pegasus så kommer han i webshopen om några dagar. Jag ska bara ta lite fler foton på honom.
Lämna ett svar