Nu har pegasen kropp och en stomme till vingar. Nu börjar det riktigt spännande – att klä på vingarna med fjädrar.
Som jag hade skrivit i den inledande berättelsen om den blå pegasen gnistrande vingarna i morgonsolen. Ett sätt att få fram det här gnistrandet var att sätta fjädrarna direkt på aluminiumfolien, utan något tunt lager av lera emellan. Då kommer troligen folien att glänsa igenom lite här och där, och har man läst berättelsen vet man att det är just solglitter.
Det finns också en annan anledning att sätta fjädrarna direkt på folien – det skulle bli för tungt annars. Genom att jag till stor del kommer att lägga fjädrarna omlott kommer lerlagren att bli ganska tjocka ändå, och har jag ett lerlager i botten kan det bli alldeles förskräckligt tjockt och tungt.
Hur gör man då fjädrar? Ja, det finns naturligtvis ett antal olika sätt, men jag har här valt att i stort sett följa Donna Katos metod. Den ger riktigt fina fjädrar där man har stor möjlighet att påverka variationen i mönstret beroende på hur man gör de inledande toningarna mellan färger och hur man varierar de olika fanstrålarna när man bygger upp en cane (mönsterstav) av dem.
Som du ser av bilderna har jag valt att jobba med den blå färgskalan, och för att ge kontrast och liv i fjäderskruden har jag valt att lägga ett tunt, tunt lager av kopparfärgad lera längst ut runt fanstrålarna. Jag gjorde fjädrar i lite olika storlekar och skiftningar och byggde upp vingar som så att jag satte de största fjädrarna längst ut och sedan jobbade jag mot mindre och ljusare fjädrar in mot hästkroppen. Nu var det rejält pilligt och svårt att jobba, för de tunna fjädrarna av lera är mycket ömtåliga och lätta att förstöra. Dessutom skulle jag mitt i allt det här lägga till man och svans också… Det gällde verkligen att tänka sig noga för, tänka på var jag hade den stödjande handen på hästen så att jag inte klämde till något, att inte lägga den mot bordet så att fjädrar, man eller svans förstördes eller fick hack i sig.
Sist monterade jag fyra små, små hästskor i äkta silver som jag skapat själv. Visserligen bör kanske en pegas, såsom varande ett mytologiskt djur, kanske inte vara skodd. Men jag tycker så väldigt mycket om de små silverskorna, och jag tyckte att de passade så bra på hästen – så jag satte dit dem! 🙂
I morgon blir det spännande. Då får du se den färdiga Blå Pegasus.
Lämna ett svar