Så var ståltrådsskeletten klara för de två hästarna. För att de skulle kunna stå stadigt och balansera tryggt behövde jag också en bit trä som de kunde så stadigt på. Jag är lyckligt lottad genom att vi bor på landet och eldar med ved lite då och då. Alltså har jag en vedbod som jag kan botanisera i, och oftast kan jag hitta en riktigt fin liten träbit med bark som passar mina intentioner.
I den här träbiten borrade jag ett litet hål och satte dit en strumpsticka. Strumpstickor är ett av mina mest använda redskap när det gäller att modellera i leran, men de kostar ju inte en förmögenhet, så när jag hade letat och klurat ett slag efter något som jag kunde stabilisera två raka ben med insåg jag att jag hade det precis framför mig. Alltså offrade jag en strumpsticka.
Först klädde jag på den undre hästen med lera. Har jag ”skräplera”, det vill säga lera som blivit över från något annat projekt eller som har blivit fel i färgerna, använder jag den först för att bygga upp kroppen. Annars använder jag oftast svagt rosa lera. Den färgen gör att jag lättare ser skuggningar och former än om jag använder mörkare eller vit lera.
För att konditionera lera, alltså göra den mjuk och formbar, kär jag den genom tjockaste inställningen på den pastamaskin upprepade gånger. Det är enklare än att knåda lera, som kan vara ganska hård, för hand.
Här ser du hur jag fört byggde upp den undre hästen enligt skisserna du såg i förra blogginlägget och därefter monterade den på träbiten med strumpstickan som ett genomgående ben som bägge hästarna ska få dela på. Till slut fäste jag även även övre hästen på strumpstickan.
I nästa blogginlägg kommer du att se hur jag modellerar fram den övre hästens kropp.
Lämna ett svar