Äntligen ett nytt blogginlägg! Det var över en månad sedan jag skrev senast.
Anledningen är att det varit ännu mer fart på mitt jobb än vanligt. För mig är mitt konstnärliga skapande en ventil, en möjlighet att hålla balans i livet genom göra något helt annat än det jag gör på mitt vanliga jobb. Men under den senaste tiden har det varit så mycket att att jag inte ens kunnat tänka på skapande – även på helgerna har tankarna hela tiden cirklat kring jobbet, jag har vaknat på nätterna och löst jobbrelaterade problem och på morgnarna var jobbet det första jag tänkte på.
Det fanns dagar då jag faktiskt försökte komma ur det. Dagar då jag satte mig i ateljén för att skapa något, men för det mesta tittade jag bara undrande på leran, kunde inte få igång tankeverksamheten, kreativiteten var inte alls där och när jag kämpande för att ”få till något” och starta den där bubblande känslan av kreativitet kändes det mest som om jag satt vid monteringsbandet i en fabrik.
När livet blir för mycket jobb bli man också rätt trött på det mesta, och håller man på för länge finns det risk för att bli det som kallas för att bli utbränd. Därför är jag glad att jag tror att jag nu har kommit tillbaka till det vanliga livet igen, och att min hjärna blir glad av att vara konstruktivt ler-kreativ.
Till det här blogginlägget ser du en bild av den dansande hästen mot en mild försommarkväll. Du hör inte näktergalen, men jag hörde den medan jag fotograferade. Under de kommande dagarna ska du få följa med kring hur jag slutförde den.
Lämna ett svar