Just nu håller jag på med en sittande häst.
– Hästar brukar väl inte sitta? säger du.
Och det har du alldeles rätt i. Det brukar de inte göra. I alla fall inte så som jag har tänkt mig att just den här hästen ska sitta. Jag vill nämligen att den ska sitta och se lite finurlig ut med både ”armar och ben” i kors.
Och det är det här som är fördelen med skapandet – att man är fri att göra sådant som är oväntat eller till och med omöjligt. Men samtidigt är det det här som är den konstnärliga utmaningen. Det gäller att få till det så att det omöjliga ser möjligt ut. Även om betraktaren vet att det är möjligt.
Här intill ser du hur hästen ser ut just nu. Jag är inte nöjd med benen, jag ska ändra dem en hel del, men jag tycker att ”armarna” är ganska rätt. Där behöver jag nog inte ändra så mycket. Vad tror du?
Lämna ett svar