I mitt vanliga jobb arbetar jag mycket med klimatfrågor. Alltså kändes det naturligt för mig att göra en kommentar i form av en hästskulptur.
Hoppas du gillar den.
Idén kom från klimatforskningen
Grundidén kom från en helt vanlig arbetsdiskussion på jobbet. En klimatforskare och jag diskuterade kring hur vi skulle kunna göra klimatmodellerna lättare att förstå. Vi blev avbrutna av att forskaren fick ett telefonsamtal och mina tankar gled iväg och började cirkla kring en ”klimathäst” där kroppen var en jordglob och som piskades framåt av en mycket ihärdig ryttare.
Och ja, forskaren tittade rätt underligt på mig när jag berättade att mina tankegångar under pausen hade handlat om klimathästar…
Jag blev djupt berörd
Det som berörde mig mest var själva skapandet av kroppen – alltså vår planet jorden. Under de dagar som jag långsamt byggde upp kontintenter, oceaner och frusna landområden (kryosfärer heter de på forskarspråk) så fylldes jag av så mycket varma känslor, så mycket ömhet får vår lilla jord som snurrar omkring så ensam i universum. Tidigare hade jag rent faktamässigt insett att vi människor har ett stort ansvar för hur vi förvaltar denna lilla runda klump som vi bor på. Nu började jag förstå känslomässigt på ett djupare plan – och det var en omtumlande upplevelse.
Fler borde bygga sitt eget jordklot
Om fler provar på att bygga sitt eget lilla jordklot kanske fler får djupare förståelse för allt levandes villkor.
Och fler kanske vågar göra som den lilla flickan som modigt ställer sig framför den skenande hästen, räcker upp handen och säger ”Stopp!”.
Lämna ett svar