Efter många veckors arbete är den klar – hästen som är en skog! Idag har jag haft riktigt, riktigt roligt när jag lagt till de sista detaljerna och kunde njuta av att den här stora hästen (104 cm hög – det största som jag skapat som skulptur) verkligen blev som jag hade tänkt mig.
Det är ju det som är det ångestfyllda med skapande – särskilt när man lagt ner många, många timmar. Jag hoppas ju alltid att det ska blir bra, jag har ju tänkt och drömt att det ska bli bra under så lång tid. Men man vet ju inte. Kanske gör jag någon felbedömning i någon av de allra sista faserna – lägger till en färg eller använder en teknik som förstör allting.
Men idag var det bara roligt. Fast jag aldrig brukar jobba mer än en timme åt gången med mitt skapande (annars är risken att man blir trött och råkar förstöra någonting) jobbade jag idag i tvåtimmarspass bara för att det var så roligt. Det var så mycket glädje och mina ögon blev så glada av att se hur färgerna och metoderna fungerade bra tillsammans.
Om du klickar på bakåtknappen i det här blogginlägget kan du se hur hästen som är en skog vuxit fram.
Den korta versionen är så här:
- Jag bygger upp en stomme av kycklingnät, aluminiumfolie och ståltråd.
- Jag använder skulpturlim för att bygga upp en häst med smala tygremsor som klistras ovanpå stommen.
- Jag skapar ett grenverk i polymerlera som jag monterar på hästens kropp.
- Jag skapar mängder av små löv i polymerlera med caningteknik.
- Jag monterar löven på hästens grenverk.
- Jag adderar skuggor och detaljer med pastell.
En fråga jag ofta får är varifrån inspirationen till mina skulpturer kommer. Svaret är inte riktigt enkelt, för jag vet inte alltid själv, men i det här fallet kan jag faktiskt gissa. Läs nedan.
Att det skulle bli en häst
Självklart. Jag gör alltid hästar.
Att den skulle bli en stor skulptur med tyg på stommen
I den härliga kreativitetsaffären WS&company hittade jag skulpturlim – mäste genast provas!
Att den skulle bli en skog
Här är jag nog rejält inspirerad av installationen Into The Forest där jag själv var en av de 300 deltagande polymerlere-konstnärerna från hela jorden. En hel del av inspirationen kom säkerligen också från en Creative Cruise runt Hawaii som jag gjorde för nästan exakt ett år sedan. Det var en fantastisk och extremt inspirerande resa med workshops nästan dygnet runt som öppnade upp många kreativa låsningar. Med mig från Hawaii har jag också de underbara och mättade färgerna – färgerna där är på riktigt lika klara som på den här hästen. Man kan fundera på om det är värt att kosta på sig att åka till andra sidan jordklotet för att utvecklas som konstnär. Mitt svar är: Ja – i det här fallet var det verkligen värt det.
Hur jag använder pasteller
Även här handlar det om kryssningen runt Hawaii, arrangerad av Christi Friesen, som är en av mina goda vänner och en av de verkliga drivkrafterna inom den globala polymer clay communityn. Innan jag började med polymerlera arbetade jag företrädesvis med torrpastell och gjorde ”vanliga” målningar. Jag hade inte kommit på idén att kombinera torrpastell med polymerlera, men under den här kryssningen gjorde vi det under flera workshops och nu är även detta en teknik som jag kan använda tillsammans med den här fantastiska leran.
Klicka på bilderna nedan så blir de större!
Lämna ett svar