Jag upplever mig som en ganska ordningsam person. Jag gillar att veta var mina olika saker är och jag vill helst ha välstädat omkring mig innan jag sätter igång med ett nytt projekt.
Men när jag väl har kommit igång med projektet är det som om ordningsamheten blir som bortblåst! Jag formligen travar olika bitar av lera i allehanda former och färger på bordet, lägger verktygen huller om buller och det är tur att pastamaskinen är fastskruvad, för annars skulle väl den också fara runt. Hur kommer det sig? Är jag inte så ordningsam som jag tror?
Men så läser jag vårnumret 2012 av The Polymer Arts magazine. Det handlar om hur olika polymer arts artister organiserar sina studior. Det verkar finnas en gemensam nämnare här – de verkar faktiskt fungera på samma sätt som jag. De vill ha superordning och totalkoll på var alla prylar finns, men när de sätter igång med själva skapandet skapar även de en total röra av i stort sett allt de håller på med.
Men det behöver inte vara så motsägelsefullt som det låter. När man drabbas av kreativ inspiration går man liksom loss i sina känslor. Då är det otroligt viktigt att mycket snabbt kunna hitta det material eller det verktyg man för tillfället behöver. När man hamnar i den här skapande känslan som en del kallar inspiration har man inte alls tålamod att behöva börja leta efter grejer – de ska finnas till hands ögonblickligen. Och det är därför som man behöver börja med ordning, för ordningen skapar möjligheten att sedan släppa loss totalt i tryggheten att man kommer att hitta det man behöver.
Men varför man skapar oordning samtidigt som man skapar? Kan man inte vara ordningsam medan man skapar?
Jo, jag har allt försökt. Men det är liksom så att man rycks med, man har inte tid att hålla på och sortera. Precis som ordningen innan skapandet är till för att man ska kunna börja skapa snabbt är oordningen under själva skapandet till för att man ska kunna fortsätta skapa snabbt.
Hur är det för dig? Är du ordningsam eller oordningsam?
Monica
Det ligger en tillfredsställelse att städa efteråt – att känna att man är helt färdigt. 🙂 Att man gjort allt man kan.