För mig handlar inspiration och kreativitet mycket om att slappna av, att släppa greppet, att ha tid att eftertänksamt se saker på ett lite annorlunda sätt. Och för att kunna göra det måste man slå av på takten, det säger sig liksom självt. Så länge man stressar runt som en jagad iller och försöker vara alla till lags får man inte tid till det här inre lugnet, till att upptäcka vad som finns nära en, vad som redan finns inuti ens egna tankar fast man inte formulerat det klart och man har absolut inte tid att omforma alla dessa inre och yttre intryck till nya idéer.
Därför har de här dagarna runt de senaste helgerna varit så givande. Jag har i och för sig haft massor att göra med alla fester och möten med människor (och inte minst har jag renoverat och inrett den nya ateljén, men det får du läsa om senare) men samtidigt har det varit kravlöst på något sätt. Jag har haft tid att stanna upp. Och jag har upplevt med alla mina sinnen, jag har känt den där underbara känslan. Den är svår att beskriva, men det är som om en eld tänds någonstans i ens inre, i ens själ. Och den elden lyser upp och visar på färger, former, möjligheter och samband. Den känns samtidigt som ett sorts envist och väldigt dovt mullrande, ett otåligt och lyckligt sådant som gör att man andas djupt och väntar på vad som ska bli av det hela. För något spännande blir det, även om man inte riktigt vet vilken väg det hela ska ta eller hur slutresultatet ska bli.
Det enda man vet är att nu börjar en spännande resa. Välkommen att följa med!
Lämna ett svar