Jag kommer från en konstnärssläkt. Alltid har det funnits människor som hållit på med konst runt omkring mig. Alltid har det funnits människor som uppskattat, gett råd, motiverat och stöttat. Som trott på en i ens ambitioner att skapa.
Länge trodde jag att alla andra hade det så, och blev lite förundrad när jag började skolan och upptäckte att folk lade värderingar på hur det man skapade såg ut, vare sig det handlade om att rita, måla eller skulptera. Många av de andra barnen var överdrivet kritiska mot sina egna alster och hade skyhöga förväntningar på hur det ”skulle se ut”. Normen var på något sätt att allt skulle se likadant ut för alla.
Jag var tvärtom. Jag gjorde inte likadana tomtar eller stjärnhimlar som alla andra. Och jag gissar att jag hade stor tur med de lärare jag hade, för de kritiserade mig inte, de lät mig hållas med att tolka och utforma den uppgift som vi hade fått på mitt eget sätt.
Och på det sättet har jag fortsatt genom hela livet. Att helt enkelt bara skapa, utan att värdera allt för mycket. Att njuta av själva processen och att bli glad om någon annan också gillar det som man gjort. Att vara nyfiken på vilket sätt de upplever det som man skapat.
Men något som jag aldrig har haft tidigare är en egen ateljé. Jag har alltid trott att snart, snart, kommer jag att ha en. Men så kommer livet emellan på olika sätt, men jag har på något sätt alltid haft detta mål framför mig. Att ha en egen ateljé. Där jag kan lämna saker framme, ofärdiga, kunna komma tillbaka till dem och fortsätta när skaparlusten faller på, att inte behöva städa undan allt för att det ska ske något annat på den plats där jag har arbetat.
Men nu, nu har jag under de första, skälvande dagarna av 2015 skapat mig en egen ateljé. Jag har spacklat väggarna och målat dem ljust, ljust lila. Jag har målat taket vitt. En god vän lade in ett trägolv och en annan god vän kom med ett helt fantastiskt träbord. Andra har följt med mig till IKEA och köpt hyllor och stol. Min man har hjälpt till att borra fast allt i väggarna som ska borras fast i väggarna. Och så vidare. Det har varit dagar fyllda av mycket aktivitet och rörelse. Allt med ett mål i sikte: Att det ska bli en ateljé. Det sista som jag gjorde igår var att olja in bordet enligt konstens alla regler, det skulle ta 24 timmar för oljan att torka in.
Så här är nu min helt nya ateljé. Hoppas att jag kommer att få många lyckliga timmar här. Och att jag kommer att kunna skapa många underbara saker.
Lämna ett svar