Funderar lite på det här med hästens fantastiska utveckling under de senaste decennierna. Hur den gått från att vara något som bara kan hanteras av riktiga karlar till något som småtjejer gullar med.
När folk får reda på att jag är konstnär på fritiden blir många nyfikna. På frågan vad det är för skulpturer jag skapar är det många som blir mycket intresserade när jag berättar att det är hästar. Men det finns också andra där jag tydligt ser att de inte blir särskilt intresserade av mitt konstnärskap längre. Och det kan ju vara helt OK – det är inte alla som gillar hästar, och jag respekterar naturligtvis det. Alla kan ju inte vara intresserade av allt.
Det som jag reagerar lite mot är de som tappar intresset på grund av att jag håller på med något så löjligt och barnsligt som hästar. Det är så tydligt att i deras värld är hästar något för småflickor, något rosa och färgglatt och gulligt. Ungefär som om alla hästar vore My Little Pony och som om jag också skapar My Little Pony eftersom mina hästar också ofta har sprakande färger.
Hur kunde det bli så här? Eller snarare: Hur kan hästarna ha genomgått en sådan förändring på bara några tiotals år?
Går man hundra år tillbaka i tiden fanns knappt bilar i var mans ägo. Hästen motsvarade bilen. Det var den som hjälpte till vid de individuella transporterna, det var den som arbetade i jord- och skogsbruk och det var den som militären använde i krig. Alltså var hästen något som männen hanterade och alla har väl hört begreppet ”en riktig hästkarl”. En häst var stor, hade muskler och var något som det krävdes en karl for att hantera. Det var först på 1970-talet som tjejerna började ta för sig på stallbacken. Läs mer historik på Svenska Ridsportförbundets hemsida http://www3.ridsport.se/100ar/Varhistoria/
Och på de år som gått sedan dess har tydligen hästen genomgått en otrolig utveckling och förändring, något som måste vara utan motstycke i evolutionens historia. På dessa få år har hästen plötsligt gått från något som hanteras av karlakarlar och militärer till något rosa, snällt och fluffigt. Plötsligt har det blivit ”tjejigt” att hålla på med hästar, och antalet killar på ridskolorna är få i förhållande till tjejerna.
Ett exempel på detta ifrågasättande av hästsport är Åke Stolts krönika på Idrottens Affärer där han starkt ifrågasätter hästsport. Och detta tillochmed utan att någon ryttare eller kusk fick pris vid galan:
”Och så höll jag tummarna för att hästfolket inte skulle förmå sig att kampanjrösta som brukligt, för det hade allt sett ut med en kusk på podiet och en stackars häst – som gjort det grövsta jobbet – undangömd med en halmtuss i käften någonstans i environgerna.
http://www.idrottensaffarer.se/kronikor/2015/01/ta-idrottsgalan-pa-allvar
Kampanjröstande – alltså inte seriöst röstande – var alltså det hästfolket höll på med 2011 när Rolf Göran Bengtsson fick priset med den genom tiderna största segermarginalen – över 44 % av rösterna. För det kan ju inte vara så att hästsport är en av Sveriges största sporter och de som fattade vad RGB hade gjort också röstade på honom?
Och även om man instämmer i att hästen gjort en stor del av jobbet – varför kan inte ryttaren få ett pris och ett erkännande ändå? Hästen och ryttaren (eller hästen och kusken) jobbar ju tillsammans som ett team, som ett idrottslag bestående av två individer. Det är ju inte ovanligt att individer i ett team/lag får pris? Ett exempel är Zlatan som har fått många priser för att han är en duktig fotbollsspelare även om han inte skulle haft en suck att vinna en match om han inte hade haft tio andra spelare runt sig på planen?
Samtidigt är jag väldigt glad över att fler kvinnor/tjejer/flickor håller på med hästar. För hästar är underbara varelser som på så många olika sätt utvecklar de människor de har en relation till. Ett exempel är hästar som ”lagar” trasiga ungdomar. Ett annat är hästar som tröstar sin tidigare ägare. Ett tredje exempel är forskningen som visar att hästtjejer blir bättre ledare i näringslivet.
Vad är dina tankar i den här frågan?
Lämna ett svar