Ute blåser kraftiga vindar, jag hoppas att det är vindar som för med sig sommarsol och värme efter en ganska kall vår. Tidiga kvällen har jag tillbringat ute i trädgården i blåsten med att rensa ogräs. Maskrosor har visserligen en fantastisk gul färg och kraft, men just i min trädgård vill jag att de växter som jag själv valt ska breda ut sig. Och nässelfjärilar gillar nässlor, men det får vara någon måtta på hur många de ska få.
Jag gillar att arbeta med händerna, och det är en härlig känsla att se hur de växter som jag själv valt framträder allt tydligare ju mer ogräs som försvinner. Man kan se de olika delarna av trädgården som tavlor – när det är alltför mycket ogräs och annat så är det svårt att se vad som egentligen menas, men när man (bokstavligen) renodlar blir det så mycket bättre.
Samma som egentligen gäller all kommunikation, inte bara trädgårdar utan även konst och konstverk: Ju mer man tar bort, ju mer man renodlar för att hitta den där viktiga kärnan, desto bättre och lättare att ta till sig blir resultatet. Men det gäller att veta när det är lagom.
Som i mitt favoritcitat av Einstein: ”Make it as simple as possible, but not simpler than that.”
Lämna ett svar