Den häst som jag nu ska börja på kommer rakt ur fantasin. Ja, inte min egen fantasi, för flygande hästar finns det gott om i sagorna.
Och jag vill att den här hästen ska se ut som om den kommer rakt ur drömmarnas och sagornas värld. Och jag har ingen bild till det här blogginlägget, för jag vill att du ska bilda dig din egen bild av hur hästen kommer att se ut. Under de kommande dagarna kommer du att få se hur jag tror att den ser ut, när du kan följa hur hästen skapas.
Just den här pegasen vaknade just den här morgonen på sin bädd av daggdroppar som skimrade som diamanter i den uppåtgående solens strålar. Den lyfte sakta på huvudet och såg sig lugnt omkring från den smala avsatsen på det höga berg den hade valt för sin nattvila.
Slätten nedanför var grön och bördig och på avstånd kunde pegasen se en flock vildhästar som betade i gryningsljuset. Svaga dimmor av ångor steg från deras kroppar i motljuset när solens första strålar värmde dem och de långsamt, steg för steg, flyttade sig framåt över grässlätten. Från grästuva till grästuva, sökande efter det mest näringsrika gräset.
När pegasen sträckte på sig och slog med vingarna för första gången den morgonen gnistrade det till i solskenet och alla hästarna slutade omedelbart att beta och tittade upp mot berget. Så följde de pegasen med blicken medan den med några mäktiga vingslag lyfte från berget och flög förbi hästflocken på låg höjd. Den gjorde en extra sväng över hästflocken som hälsning innan den flög vidare mot sagoslottet vid horisonten där en liten prinsessa satt bredvid fontänen på slottsgården med en liten hink med havre bredvid sig. Hon längtade efter att känna den mjuka mulen mot sin hand när pegasen försiktigt nafsade åt sig havrekornen.
Lämna ett svar