Att skapa tar tid, men det är inte bara det rent praktiska arbete när man skulpterar, tecknar eller målar. En mycket stor del av arbetet sker däremellan.
En del av arbetet handlar om att samla idéer, kunskaper och inspiration genom att titta på andras verk på foton eller museer, betrakta solnedgångar och fundera över hur färgskiftningarna uppstår och samspelar med varandra, hålla en höna i famnen och beundra det intrikata mönstret på fjädrarna, prata med inspirerande människor och varför inte helt enkelt lyssna till musik och försöka omvandla musiken till inre bilder.
En annan del av arbetet är bearbetandet av all den insamlade inspirationen och kunskaperna. Den kan till stor del ske genom samtal med likasinnade – det är därför som exempelvis EuroSynergy-konferensen på Malta var så otroligt givande. Men en stor del sker i ensamheten, i alla fall för mig. När jag kan låta tankarna vindla och vrida på olika möjligheter och omöjligheter, där jag kan prova olika tekniker, former och färger mot varandra och göra nästa steg i det verk jag håller på med så pass genomtänkt att jag vågar mig på det rent praktiskt.
Jag har varit på Bråvallafestivalen i tre dagar, de två första dagarna gick jag tillsammans med människor jag kände och det var naturligtvis väldigt, väldigt trevligt. Men den tredje dagen gjorde jag festivalen ”ensam”, ja så pass ensam som man kan bli tillsammans med över 56 000 andra människor. Visserligen träffade jag ofta spännande och trevliga människor som jag umgicks med en stund och hade givande pratstunder med.
Men.
De stunder som jag var ”ensam” var otroligt givande rent kreativt och inspiratoriskt. Jag tror att det delvis kan vara musiken som var katalysator – jag tycker nämligen inte att det är så stor skillnad på musik och konst. Det handlar om mycket likartade skapanden – att utifrån ett ingenting eller inspiration skapa ett sammanhållet verk som på något sätt har en mening och en betydelse. Eller fler.
När jag satt där i min ”ensamhet” började nämligen kreativitet och inspiration flöda på ett sätt som det inte har gjort på länge. Jag satt där med min kebabsallad, lyssnade på musik, tittade på allt folk runtomkring mig och verkligen SKAPADE inne i min hjärna. De olika artistuppträdandena under dagen var naturligtvis väldigt kul och energigivande, men det var inne i mitt huvud som det verkligen hände magi. När jag kom hem i natt var jag för trött för att skriva ner det hela, men idag har jag ägnat lång tid under förmiddagen åt att göra anteckningar och skisser som kommer att ligga till grund för kommande arbeten.
Jag kommer inte att berätta exakt vad just nu, men jag kan avslöja att det handlar om klädesplagg i polymer, en ca 1×1 m stor tavla i polymer på svart bakgrund och mycket annat spännande. Som inte är hästar.
Lämna ett svar