Vad är det för fel på hästar?

posted in: konst, skapande 0

Akrylmålning med en pegasus som flyger vid ett peacetecken tillsammans med stridsflygplanJag har valt att låta mina målningar och mina skulpturer handla om hästar eftersom de representerar sådant som jag tycker är viktigt: Frihet, fred, samarbeten, styrka, visdom, helande, lärande, kommunikation och mycket mer. Sådant som får en gemenskap och ett samhälle att fungera.

Jag placerar hästarna i olika miljöer och i olika sammanhang och får därmed förhoppningsvis betraktaren att stanna upp och fundera över vad det är som egentligen är viktigt i våra liv – och hur vi skulle vilja leva.

Men.

Det är många gånger som jag fått frågan om jag inte ska ”sluta rita hästar” och i stället ”ägna mig åt konst”. Frågan kommer särskilt ofta från människor som kan en hel del om konst som exempelvis lärare vid olika konstutbildningar eller mycket konstintresserade besökare vid utställningar.

Jag VET ju inte, men jag tror inte att de konstnärer som för det mesta skapar exempelvis naturmotiv, stadsmiljöer eller porträtt hela tiden får frågan om de inte ska sluta med detta för att i stället ”ägna sig åt konst”.

Samtidigt är det många som blir väldigt berörda av mina hästar och jag får också ofta kommentaren: ”Det syns att du älskar hästar.” Och ja, det gör jag naturligtvis. En stor del av mitt liv har jag tillbringat tillsammans med dessa underbara djur och jag har lärt så mycket av dem. Såklart att det är detta som återspeglas i de verk som jag skapar.

Hästar och människor under tusentals år

Så jag har en fundering: Hästen har varit otroligt viktig för människan under många tusen år. Vi har utvecklats tillsammans. Utan hästen hade vi som art knappast kommit dit som vi är nu. Det är först under de senaste hundra åren som vi – i alla fall i västvärlden – kommit så långt i vår tekniska utveckling att faktiskt klarar oss rätt bra utan hästar.

Men kan det vara just det att vi levat tillsammans under så lång tid att vi också byggt ett känslomässigt band oss emellan som gör att det liksom är svårt att se förbi hästen? Att betraktaren alltid ser ”en häst” i första hand och därmed missar stora delar av den symbolik, komposition, färgbehandling, idéer, referenser och teknik som jag byggt in i verket?

På sätt och vis kan det ju vara en fördel för mig som konstnär eftersom ”alla gillar hästar”, men samtidigt skapar det så mycket funderingar hos mig.

Vad har du för tankar i sammanhanget?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *