Jag fortsätter att prova mig fram med mina smala hästar. Du som följer den här bloggen upptäcker att det ena ger det andra. Ingen häst är den andra lik, även om jag använder mig av kunskaper och effekter sedan tidigare bygger jag alltid på med något nytt.
Den här gången ville jag fortsätta utforskandet av ”Smalis-konceptet”. Den här gången ville jag göra en häst med en riktigt rejäl svans som böljade över ryggen samtidigt som hästen skulle stå mycket brett med benen i framåt-bakåt-riktning. De andra smalisarna har nämligen inte så mycket till svans, och en del har till och med ingen svans alls.
Jag gjorde grundformen till hästen på samma sätt som vanligt med ståltrådsskelett och klädde på med lera i mörka toner. Till manen och svansen gjorde jag en cane – en mönsterstav – i form av en fjäder i svart/violetta toner. Jag lät den långa halsen böja sig ner mot marken så att hästen i stort sett balanserade huvudet på öronen. Samtidigt gjorde jag motsvarande rörelse/böjning på den långa svansen, fast på motsatt sida. Linjen rakt genom hästen, från svans till huvud, accentuerade jag genom en mjukt böljande linje med små prickar.
På det sättet fick jag som två cirkelrörelser runt hästkroppen och en linje som pekar framåt. Faktiskt på samma sätt som man tänker sig mjuka cirkelrörelser runt hästen när det går som allra bäst att rida dressyr, när man känner hur kraft genereras från bakbenen och hästen böjer sig runt kraften och återanvänder den till ökad utstrålning och mjukt, gungande flyt och man samtidigt sitter där på hästens rygg och gungar med, utan att ha någon form av motstånd i vare sig tyglar eller i sin egen kropp.
Avslutningsvis provade jag att återigen göra samma behandling av ytan som jag gjorde på ”Back is Beautiful”. Jag använde blå och gröna toner, härdade om hästen två gånger för bästa effekt och avslutade med lackering i små klumpar. Effekten? Den här gången, med en mer blå-grön häst, blev som av åldrad koppar.
Lämna ett svar